Övrigt
Det sägs att allmänheten har lågt förtroende för polisen. Jag undrar varför?
En dag upptäcktes att vår bil var totalt demolerad på parkeringsplatsen. En så kallad parkeringsskada och till råga på allt en smitning. Bilen fick bärgas bort och det hela kostade oss 4000 kr i självrisk och hyrbil. Skadan polisanmäldes omedelbart, naturligtvis. Tanken med att anmäla omedelbart är att vi som mest har kontakt med polisen via Beck-filmerna på tv tror att detta ska underlätta det kommande polisarbetet. Man vill ju inte att förövaren ska hinna undan så att säga.
Dagen efter dyker en misstänkt lastbil upp på samma plats som skadan inträffat. Lite så där lagom misstänkt så har den en tydlig skada i samma höjd som bilskadan och tydliga spår av blå färg i sin övrigt gröna lack. Som av en händelse var det tydliga gröna skrapmärken på vår blåa numera demolerade bil. Aha! tänker man då som blivande privatdeckare. Det visar sig även vid lite efterforskning att lastbilen regelbundet kör på dessa gator. Här har vi en klart misstänkt gärningsman. Vi ringer polisen samma eftermiddag och vill komplettera anmälan.
Döm om min förvåning när jag då får reda på att vi inte kan lämna kompletterade uppgifter. Inte ännu i alla fall. Den ursprungliga anmälan har nämligen inte kommit in till stationen ännu. Förvisso var det mycket viktiga uppgifter vi hade att komma med och ja, det var nog bara en tidsfråga innan lastbilens skada skulle åtgärdas och därmed de tänkta bevisen förstöras.
Dagen efter gör vi ett nytt försök men anmälan lyser med sin frånvaro. Har ni ingen e-post frågar jag lite uppgivet. Nej får jag till svar. Inte mindre än fem dagar senare har anmälan inkommit och jag kan lämna dessa kompletterande uppgifter. Som en oljad blixt skulle man kunna säga kanske.
Någon dag senare får vi beskedet från polisen att ärendet har återupptagits. Så bra. Men vänta nu, återupptagits? Vad menas? Hade ni lagt ner ärendet redan? Ja jo så var det nog men nu var det ju återupptaget igen i alla fall. En lätt sarkasm om att resurser till fortkörningsjägare i vackert väder minsann alltid finns höll på att undslippa mina läppar men jag svalde den grodan. Det kan aldrig gynna vårt fall att komma med sarkasmer tänkte jag.
Dagarna går och blir till veckor. Vi följer upp ärendet regelbundet men får till svar att de väntar på skriftligt svar från åkerifirman. Lastbilen återkommer regelbundet som en klocka och krockskadan är kvar, om än nu något mera otydlig av allmänt slitage.
Så sker plötsligt ett genombrott. Eller vad man nu ska kalla det på polisspråk. Ett brev från polismyndigheten dimper ner och hör och häpna vad förvånad man blir, fallet är nedlagt. Det visar sig att åkerifirman svarat att de minsann inte alls har någon skada på bilen och om de skulle ha kört på en bil så skulle de aaaaaaldrig smita från sitt ansvar. Den så kallade förundersökningsledaren förklarar att lastbilschaufförer kör på bilar i parti och minut utan att märka det så tekniskt sett är det ingen smitning och då inget brottsmål och därmed inte en polissak. Jag invänder med att dels var bilen så pass förstörd att ingen människa i stånd att köra i trafiken kan ha missat en sådan påkörning, och dels kvarstår ju faktumet att bilen är påkörd och chauffören inte anmält sitt ansvar. Dessutom så är det ju en uppenbar lögn att lastbilen inte skulle ha en skada för det hade vi ju både fotobevis och utomstående hörda vittnen på. Oavsett han vore skyldig eller ej. Polisens folkliga förankring gör att vi inte får något svar på dessa invändningar. Och inte helt oväntat är lastbilens lackskada dagen efter åtgärdad. Man ser nu bara lite bucklor.
Jag vet inte om jag är onödigt gnällig av mig men jag tycker inte det är särskilt förvånande om polisen har bristande respekt och förtroende hos oss vanligt folk. Hej och tack för mej!
Andra bloggar om: polisen
Tags: polisen Se även:
Pusha denna text!
Om du gillar denna text, klicka på knappen
Diskutera
3 kommentarer for “Det sägs att allmänheten har lågt förtroende för polisen. Jag undrar varför?”
Kommentera artikeln
Rekommendationer
Jag rekommenderar följande företag: Scandinavian Photo
Varför?
Se fler rekommendationer
Ämnen
Jobbar själv inom rättsväsendet och tycker absolut INTE du är gnällig. Helt rätt agerande och jag har förståelse.
Dock förlorar jag inte tror på samhälle och polis pga sånt här.
Gör jag det kan andra i samhället förlorar tron på mig och det jag gör i mitt jobb, och det vill jag inte.
Kanske är du en sån som inte bryr dig..
Det är i de här fallen man har lust att åka ut till åkeriet en kväll och panga lastbilsrutor… Fullkomligt omoget naturligtvis, men efter ett par gånger skjuter deras försäkringspremie i höjden och då får man i alla fall sig ett gott skratt.
White Rabbit: Du har så rätt. Omoget eller inte så är det nog den tanken som föds i de flesta, i alla fall manligt könades hjärnor. Hämnd, vedergälning, byalag, lynchning och privatpolis. Det är inte politiskt korrekt och det är inte etiskt korrekt. Men det är förbanne mig naturligt korrekt.
Och det är just DEN reaktionen som polisens arbete ska bekämpa. Inte småbrottligheten isej. Ett samhälle drivet av vi-löser-det-själv-mentalitet blir en mardröm i sin förlängning. Ett rövarsamhälle värre än det vi vill bekämpa.
Så ja Juri, eller nej rättare sagt. Jag tappar inte tron på polisen men polisen måste öppna ögonen för sitt faktiska uppdrag.
Om de prioriterar ner den lilla brottsligeten i någon slags arrogant trötthet, till förmån för “viktigare” brott så undermineras förtroendet.
Resultatet blir i sitt extrema fall som den ruggiga historien med pappan som desperat skjuter ihjäl ungarna som trakaserar.
Polisen ska fungera som den far man som barn möjligtvis skvallrade till i förhoppning om att denne skulle lösa problemet åt en. Om detta inte då sker kommer alltid några lösa problemet själva i brist på annat. Det otäcka är att dessa då med viss rätt kommer betraktas som hjältar. Detta sprider en samhällelig sjuka som är polisens fel, inte de kriminellas.