Böcker

Madame Terror - Jan Guillou - recension

Av R Nilsson ⋅ ⋅ Kommentera

“Man är bara terrorist om man slåss med primitiva vapen”. Den officiella definitionen är naturligtvis annorlunda men Guillou driver här lite med denna tes. I skuggan av Bushs kampanj är ju som bekant terror-definitionen något gummibandslik idag.

Detta är en härlig politisk satir måste jag säga. Jag läste den med stor glädje i rask takt. Spännande, smart och underhållande. Helt i enlighet med Jans tradition återkommer gamla hjältar och ett aktuellt budskap vrids och vänds i hopp om att väcka eftertanke. Och det tycker jag att han lyckas med. Som vanligt.

Madame Terror har fått stå ut med en del kritik. En rad blogginlägg kommer med förvisso helt korrekt kritik. Sakfelen tycks hagla på en nivå långt mer avancerad än jag kan bedöma. Och sannolikheten i det som utspelar sig är låg. Det är helt enkelt en slags utopi för en palestinavän. Inget går faktiskt fel i romanen. Ingen av bokens hjältar gör någonsin ett misstag, utan tvärtom sköts allt med övermänsklig skicklighet och tillrättalagdhet. Tyvärr är väl även detta lite av ett av Guillous signum med Erik Ponti, Pierre, Eva och de andra extremt skickliga människorna i hans värld. Men det blir inte tråkigt. Spänningen hålls vid liv trots detta.

Att historien är osannolik, lite tramsig rent av gör inget. Det är en politisk satir och ska läsas som en sådan. Att tolka detta som en realistisk skildring över ett tänkbart scenario verkar pretto. Jag vet inte om detta är Jans intension eller ej men det är underhållande att usa blir häcklade av en underdog. Det är på ett märkligt vis även “gött” att israel får på tafsen. Palestina är en solklar underdog som det inte är svårt att känna sympati för. Sedan om det beror på politisk vanföreställning eller ej låter jag dig avgöra.

Fler recensioner av denna bok på bokrecension.se

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Madame Terror av Jan Guillou